I inledningen till den niceanska trosbekännelsen (Symbolum Nicaeum) kan ges en förklaring på andlig hållbarhet – ett helhetsperspektiv där skapelsen, människans ansvar och kyrkans uppdrag hör samman.
Foto: Ikon ”Symbolum Nicaeno-Constantinopolitanum” Wikimeda Commons Public Domain
“Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är.” (Från Kyrkohandbok för Svenska kyrkan)
Inledningen till den niceanska trosbekännelsen formulerades av konciliet i Nicea år 325, det vill säga 1700 år sedan i år. Den fick sedan sin slutgiltiga grekiska utformning vid konciliet i Konstantinopel år 381. Den ligger till grund för hur den världsvida kyrkan ser på världen. Allt som finns, himmel och jord, är skapat av Gud och “mycket gott” (1 Mos 1:31). Tron på Gud Fadern som allsmäktig skapare ger oss en andlig kompass: världen är inte ett objekt för rovdrift, utan en gåva av oändligt värde, anförtrodd oss människor.
Skapelsen är ett uttryck för Guds kärlek och vishet, och varje del av naturen har ett inneboende värde. För POSK innebär detta att kyrkan ska värna skapelsen som ett heligt förtroende. Vi lever i en tid av klimatförändringar och miljöutmaningar, där kyrkan kan påminna om skapelsens helighet och människans kallelse att vårda den. POSK betonar att andlig hållbarhet är en lika viktig dimension av hållbar utveckling som de ekologiska, ekonomiska och sociala dimensionerna.