Kategori: Läst (Sida 1 av 2)

En dag om året borde alla låtsas,
att döden vilar i ett vitt schatull.
Inga stora illusioner krossas,
och ingen skjuts för fyra dollars skull.

Världskatastrofen sover lugnt och stilla
emellan lakan på ett snyggt hotell.
Inget rep gör någon broder illa,
och ingen syster slumrar vid ett slutet spjäll.

Inga män blir plötsligt sönderbrända
och ingen dör på gatorna just då.
Visst är det lögn, det kan väl hända.
Jag bara säger: Vi kan låtsas så.

Jag ser på en man som metar.
Han fingrar en ivrig mask,
som han långsamt på kroken smetar.
Och så kastar han ut med ett plask.

Fast en påflugen snorgerspinne
kan förvända hans drag ett slag
har nog mannen ett hovsamt sinne.
Och det är en sån vacker dag.

Det är sol, det är måsar som fladdra
och båtar med människor i
som ler mot varandra och pladdra
— och det är inte helt ironi

att man finner det skönt för stunden
och minns vad de goda lär:
att människobarnet i grunden
vill inte en mask förnär.

Nu löser solen sitt blonda hår
i den första gryningens timma
och breder det ut över markens vår,
där tusende blommor glimma.

Hon väter det tankfull i svalkande dagg
i blommans fuktiga gömmen,
hon lossar det varligt från rosornas tagg,
men tveksamt, förströdd, som i drömmen.

Hon låter det smeka skog och äng,
hon låter det fara för vinden.
Nu smeker det barnen i deras säng
och de gamla på skrovliga kinden.

Långt bortom doftlösa år
sommarens honungsdoft:
vaggande, rusande, len
steg den bland körsbärsträd.

Långt bortom tonlösa år
äppelträdens musik:
kronorna, fyllda av bin,
gjordes till orglar då.

Du begär för mycket av sommaren
Sommaren begär ingenting av dig.

Lägg dig på rygg i gräset.
Gräset bär dig och när du rest dig väntar
det några timmar och reser sig igen.
Det har all tid i världen.

Du tror att du har ont om tid.
Den här gamla björken är bräddfull av tid
och delar med sig när du kommer
på trädgårdsgången.

På stenbänken sätter sig en fjäril
för att vila ut från allt doftande arbete.
Den säger: Gör som jag, vik ihop dina vingar
och flyg genom dig själv.

Du begär för mycket av sommaren.
Sommaren begär ingenting av dig.