Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (POSK) betonar att Svenska kyrkans grundläggande identitet ligger i dess lokala förankring och episkopala struktur. Stiften är en oumbärlig gemenskap för församlingarna och en “brygga” mellan församlingarna och den nationella nivån. Varje stift leds av en biskop med särskilt ansvar för kyrkans lära och liv, vilket är en central del av Svenska kyrkans episkopala identitet. Stiftens grundläggande uppgift är därför att stödja, främja och utöva tillsyn över församlingarna i deras arbete. Till exempel genom att erbjuda kompetens vid kyrkorenoveringar och vård av det kyrkliga kulturarvet.
Samtidigt framhåller POSK att stiften, genom sina biskopar och domkyrkor, ger medlemmarna en andlig hemvist och historisk identitet som sträcker sig tillbaka till tidig medeltid.

Den nationella nivån (kyrkomötet och kyrkostyrelsen med kyrkokansliet) ansvarar enligt kyrkoordningen för Svenska kyrkans gemensamma, övergripande frågor. POSK anser att den nationella nivån ska fokusera på sådant som gagnar hela kyrkan. Till exempel kyrkohandbok, psalmbok, övergripande policyfrågor som klimat och internationellt arbete samt erbjuda samordning och kvalificerat stöd till stift och församlingar inom olika verksamhetsområden. (Kyrkomötet i session, Foto: Privat)

POSK menar att det idag råder en viss oklarhet eller rent av förvirring kring gränsdragningen mellan vad som är stiftens respektive den nationella nivåns uppgifter. Vem bär till exempel ansvaret för olika pastorala projekt eller utvecklingsinitiativ? POSK menar att sådana roller behöver definieras tydligare, så att överlappningar och otydlighet undviks.

POSK understryker att den lokala nivån, församlingarna, är basen i Svenska kyrkan. Genom att de territoriella församlingarna har ansvar för alla kyrkotillhöriga inom sitt område garanteras kyrkans närvaro i hela landet. Stift och nationell nivå finns till för att stötta denna lokala grund. Den nationella nivån och stiften ska enligt POSK fungera som möjliggörare. De ska ge församlingarna riktlinjer, incitament och rådgivning där det behövs, utan att ta över det lokala uppdraget. Stiften utgör här ett mellanled som både förstår de lokala behoven och kan kanaliseras uppåt mot kyrkans gemensamma arbete.

Den lokala nivån har redan genomgått en omfattande förändring genom 2014 års strukturreform medan motsvarande översyn av stiftens och kyrkans nationella uppdrag uteblivit. För POSK står det klart att Svenska kyrkans organisation behöver reformeras och förtydligas, framför allt vad gäller fördelningen av ansvar mellan stiftsnivån och den nationella nivån i enlighet med de frågor som väckts av POSK och som kan sammanfattas i följande punkter:

  • Översyn av stiftens och den nationella nivåns organisation, uppdrag och finansiering. Både var för sig och i relation till varandra.
  • Översynen ska omfatta stiftens teologiska grund och identitet i förhållande till församlingarna och nationell nivå.
  • Översynen ska klargöra vem som ska göra vad inom kyrkan, så att resurser och ansvar hamnar på rätt nivå.
  • Översynen bör också innefatta hur den demokratiska och episkopala strukturen bättre kan balanseras . Det faktum att biskoparna idag inte har rösträtt i kyrkomötet rubbar maktbalansen mellan kyrkans andliga ledarskap och beslutsfattandet i kyrkomötet.