Svalorna

Ilande, pilande svalor, på vingarna vilande
högt i det vida blånande,
vindlätt i vinande kast
jordens tröghet hånande –
likt ett löje,
klart, lätt, klingande,
träffar er flykt våra hjärtans tyngd med förakt,
likt ett jubel,
ur höjder springande,
bud om rymdernas egen
ljusgenomilade lekande makt …
Sol går ner,
men där uppe dröjer all dagens prakt,
runt kring er,
högt i en lekfullt vunnen,
luftig och lycklig trakt.