De vita fjärilarnas dag
är här med allt sitt fladder,
de föddes i ett enda slag
och trädgården står fadder.
Du lätta flykt, du ljusa mängd
av allt för korta öden!
Jag minns ett ord: håll grinden stängd,
ty annars kommer döden.
Text: Anders Österling (1884-1981) ”Fjärilsdag” ,
ur ”Livets värde” (1940)
Foto: Privat
Nu löser solen sitt blonda hår
i den första gryningens timma
och breder det ut över markens vår,
där tusende blommor glimma.
Hon väter det tankfull i svalkande dagg
i blommans fuktiga gömmen,
hon lossar det varligt från rosornas tagg,
men tveksamt, förströdd, som i drömmen.
Hon låter det smeka skog och äng,
hon låter det fara för vinden.
Nu smeker det barnen i deras säng
och de gamla på skrovliga kinden.
Text: Pär Lagerkvist (1891-1974) ur ”Nu löser solen sitt blonda hår”
i ”I stället för tro” (1919)
Bild: Edvard Munch (1863-1944) ”Solen” (1911),
olja på duk, Wikimedia Commons Public domain
Långt bortom doftlösa år
sommarens honungsdoft:
vaggande, rusande, len
steg den bland körsbärsträd.
Långt bortom tonlösa år
äppelträdens musik:
kronorna, fyllda av bin,
gjordes till orglar då.
Text: Johannes Edfelt (1904-1997) ”Sommarorgel”
i ”Insyn” (1962)
Bild: Carl Fredik Hill (1849-1911) ”Blommande äppleträd” (1877),
olja på duk, Wikimedia Commons Public domain
Havet ligger solblankt och speglar morgonrymden,
mitt i spegeln står jag på en klippas röda block.
Mil på mil av stillhet. Blott någonstans från vidden
kluckar som en klocka ett ensligt fågellock.
Morgon, hur omätlig du breder mot mig famnen,
badar mina tankar i ditt blåa reningsdop!
Jag vill simma ut i de vita sommarmolnen
som tindra där himlen och havet flyta hop.
Kluvna vågen viskar och porlar i mitt öra,
djupet andas rusande svalka mot min hud.
Ser jag mig tillbaka – ett glittersläp av bubblor
brinner över spegeln och brister utan ljud.
Fråga icke rymden hur länge skenet varar,
fråga icke vågen vad djupets gud befallt!
Simma, simma ut i de vita sommarmolnen!
Allting är en spegling, och speglingen är allt.
Text: Jarl Hemmer (1893-1944) ”Spegling” i ”Helg” (1929)
Bild: Gustave Le Gray (1820-1884) ”Effet de soleil dans les nuages-ocean” (ca 1856),
albuminfotografi, Wikimedia Commons Public domain
God made Him birds in a pleasant humor;
Tired of planets and suns was He.
He said, ” I will add a glory to summer,
Gifts for my creatures banished from Me! ”
He had a thought and it set Him smiling,
Of the shape of a bird and its glancing head,
Its dainty air and its grace beguiling:
” I will make feathers, ” the Lord God said.
He made the robin: He made the swallow;
His deft hands moulding the shape to His mood;
The thrush, the lark, and the finch to follow,
And laughed to see that His work was good.
Text: Katharine Tynan Hinkson (1859-1931) ur ”The Making of Birds”
i ”The Flower of Peace” (1914)
Bild: ”Gud skapar fåglarna” kalkmålning i Vittskövle kyrka (sent 1400-tal)
Foto: Hideko Bondesen, licensed under the Creative Commons
Attribution ShareAlike 2.5 License, Wikimedia Commons.
Du begär för mycket av sommaren
Sommaren begär ingenting av dig.
Lägg dig på rygg i gräset.
Gräset bär dig och när du rest dig väntar
det några timmar och reser sig igen.
Det har all tid i världen.
Du tror att du har ont om tid.
Den här gamla björken är bräddfull av tid
och delar med sig när du kommer
på trädgårdsgången.
På stenbänken sätter sig en fjäril
för att vila ut från allt doftande arbete.
Den säger: Gör som jag, vik ihop dina vingar
och flyg genom dig själv.
Du begär för mycket av sommaren.
Sommaren begär ingenting av dig.
Text: Göran Greider (f. 1959) ”Du begär för mycket av sommaren” i ”En av dessa morgnar ska du stiga upp sjungande: självbiografiska sviter” (2019)
Bild: chatgpt.com
Den unga poppeln står där i sin slankhet.
Den darrar inte, vajar bara sakta.
Den skymmer knappast himlen, men ibland
skär den itu en solnedgång på mitten.
Har ingen vidd att fånga ljud och fåglar,
har inte ekens ljusa famn att ty till,
har inte lönnens faderliga sus,
bara en viskning som av gossopraner.
Så måste poppeln leva utan pondus
och utan stöd … som ungdom måste det.
Det går en vind igenom poppellöven
och vänder deras ljusa undersidor
mot julisolen —
Trädet rätar på sig
och står där som den rankaste av pager
i silverrustning under sommarblåst.
Text: Anna Greta Wide (1920-1965) ur ”Den unga poppeln står där” i ”Dikter i juli” (1955)
Bild: Populus nigra – Köhler–s Medizinal-Pflanzen-112, wikipedia.org Public domain
Älskade, vakna upp, stig ut på trappan!
Härligt gråa och stilla moln ha samlats.
I den dunkla, doftande natten
sakta regnet faller.
Sträck dina armar ut, och känn hur ljuvligt
svala dropparna tätt ur molnen dugga.
Känn – lev in, min älskade, djupt
i jordens tack till himmeln!
Text: Ragnar Jändel (1895-1939) ur ”Det regnar” i ”Havets klockor” (1923)
Foto: Liana S på Unsplash Public domain
Jag, jag sitter i min bil på Skeppsbron
Bilgalonen klibbar mot min rygg
I radion spelar någon nåt ur Frösöblomster
Det luktar diesel och asfalten är varm
Och min längtan hem är större än jag tror
Sång: Björn ”Skrotis” Johansson (1943-2026) på YouTube.
Text och musik: Svante Lindqvist (f. 1957)
Du underbara sommardag,
som med ditt ljus mig fyller!
Den mjuka stigen vandrar jag
bland vilda rosors myller.
Text: Verner von Heidenstam (1859-1940) ur ”Sommarljuset” i ”Nya dikter” (1915)
Bild: Pierre-Auguste Renoir (1841-1919) olja på duk, ”Skogsstig” (1875) Foto: wikiart.org Public domain
Tema av Anders Noren — Upp ↑