Fjärilen klädde sig vacker
skyndade bort till en dal.
Där tänkte hon fladdra en månad
i solens älsklingsdal.
Text: Harry Martinsson (1904–1978) ur ”I solen” i ”Gräsen i Thule” (1958)
Foto: pixabay.com Public domain
Författare: Anders Brunnstedt (Sida 3 av 7)
Ilande, pilande svalor, på vingarna vilande
högt i det vida blånande,
vindlätt i vinande kast
jordens tröghet hånande –
likt ett löje,
klart, lätt, klingande,
träffar er flykt våra hjärtans tyngd med förakt,
likt ett jubel,
ur höjder springande,
bud om rymdernas egen
ljusgenomilade lekande makt …
Sol går ner,
men där uppe dröjer all dagens prakt,
runt kring er,
högt i en lekfullt vunnen,
luftig och lycklig trakt.
Text: Karin Boye (1900-1941) ”Svalorna” i ”Härdarna” (1927)
Foto: chatgpt.com
Klöverblomsnätter
skogssusmättade,
vitlysande,
doftande sommarbrygd
glömska och förtrollning.
Klöverblomsvingar
nattfjärilsstänk.
Julinatt
mullens stora under.
Allt blint är seende
allt stumt har röst,
det dödsmärkta blir levande.
Vitskimrande rytmer
mullens mjuka vaggsång
glömska och fullkomning,
Klöverdoftsnatt —
Text: Kerstin Söderholm (1897-1943) ”Vakna nätter II” i ”Porten” (1937)
Foto: Pixabay.com Public domain
Och på promenaden ner till stranden och bryggan ut med sommarbad från höft och språng. Säg om glada skratt och pojkars lek kan befria världen, de befriar oss iallafall när vi springande från bryggan når det solvarma vattnet. Vi hann doppa oss innan sommarregnet drog ner mot mark och jord. Skönt att ligga inomhus och höra regnet slå mot ruta och verandans golv.
Text: Per Wilhelm Wahlroos (f. 1975) ur ”Elegi över en förlorad sommar, elegi över en förlorad värld” Del 2
Bild: Carl Larsson (1853–1919), ”Ett bra badställe”, akvarell Foto: Wikimedia Commons Public domain
På Gotland, på Öland
vid Bottniska viken, vid Styrsö, vid Strömstad
vid skånska kusten, vid mälararkipelagen
var som helst vid kusten
var som helst där det går att bada.
Och förresten inte nödvändigtvis bada
förresten lika bra i inlandet
— på sitt sätt nästan lika bra —
i Gästrikland, vid småländskt torp
förresten lika bra vid en tjärn
förresten i en skog
förresten bara där det finns en smula ödslighet
— för dem som vill ödslighet
Förresten var som helst där det finns
sommarrestaurang
sommardans
sommargolf
sommartombola
förresten var som helst där det finns en kiosk.
Svensk semester. Sommar.
15 juni—15 augusti.
Terminsavslutning — Terminsbörjan.
Svettigt krön: industrisemester.
Text: Lennart Sjögren (f. 1930) ur ”Semester” i ”Dikter Ur Landet” (1969)
Bild: unsplash.com Public domain
Den som ligger på rygg under de höga träden
är också däruppe. Han rännilar sig ut i tusentals kvistar,
gungar fram och tillbaka,
sitter i en katapultstol som går loss i ultrarapid.
Text: Tomas Tranströmer (1931-2015) ur ”Andrum juli” i ”Mörkerseende” (1970)
Bild: unsplash.com Public domain
”På något sätt, och det här är långt bortom vad vi förmår uppfatta eller tänka, så förändrades tillvaron när Jesus dog på korset. Den akademiska facktermen är försoning. För mig betyder försoningen att det var något i grunden av allt som läktes på långfredagen. Samtidigt började en lagning av hela tillvaron. Ska jag försöka mig på att uttrycka vad försoningen betyder, blir det så här: Gud, den treenige, läkte relationen till människorna genom att Jesus dog på korset. Hädanefter får vi finnas som vi är, utan att behöva bevisa något inför Gud. Att vi är ovillkorligt accepterade av Gud beror på det som hände med Jesus, inte på vad vi själva åstadkommer. Den grundliga läkningen skedde med Jesus och korset, vilket inte betyder att vi lever utan krångel och konflikter. Liksom Gud har försonat sig med oss, ska vi försona oss med varandra. Vi, alla människor tillsammans, behöver vara med och laga den här världen i både stort och smått.”
Text: Mikael Mogren (f. 1969) ur ”Kom, heliga Ande – en postilla för den här världen – som den är” (2026)
Regn
Sorlar, sorlar, susar
sommarregnets sorl
alla trädens våta
blad och knoppar gråta
dropp – dropp – dropp
och därnedan rusar
bäck i sorl och porl
bäck i sorl.
Text: Gustaf Fröding (1860-1911) ur ”Efterlämnade dikter” (1914)
Bild: Karol Hiller (1891–1939) ”Regn” (1934), olja på duk, Muzeum Sztuki, Łódź Foto: Wikimedia Commons Public domain
Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (POSK) står upp för en öppen folkkyrka med levande församlingar. Folkkyrkan är inte bara de troendes gemenskap utan hela folkets kyrka eftersom alla är omslutna av Guds nåd genom dopet. Folkkyrkan är teologiskt förankrad i nåden, inte i medlemskap eller troskrav. Folkkyrkan ska vara öppen för alla, präglad av tro, tradition och förankrad i hela samhället – inte styrd av partipolitik. POSK vill ha en kyrka där medlemskapet är brett och välkomnande, där gudstjänst, diakoni, undervisning och mission är kärnuppdraget.
Levande församlingar är nyckeln. Svenska kyrkans liv sker lokalt, i församlingen. Det är där människor möts, firar gudstjänst, döper sina barn, firar bröllop, tar avsked vid begravningar och deltar i gemenskap. Församlingarna ska ges goda förutsättningar och resurser för sitt arbete och inte tyngas av onödig byråkrati. Beslut ska fattas så nära människor och verksamhet som möjligt – det vill säga i församlingarna, inte centralt i stift eller nationell nivå. Ideella krafter ska tas tillvara och ges ansvar.
POSK:s vision om folkkyrkan kan sammanfattas som en kyrka som:
– är öppen och inkluderande,
– bygger på gemenskap och delaktighet,
– har församlingen i centrum snarare än partipolitiska strukturer.
Kyrkan är till för människors och skapelsens skull, för att dela Guds kärlek till världen. Blicken kan därför inte bara vara riktad mot det egna sammanhanget eller den egna gemenskapen. Den måste också vara riktad mot det sammanhang som vi lever i, lokalt, i Sverige och i världen. Kyrkan ska alltid vara de utsattas röst, kämpa för det goda och vara redo att välkomna varje människa. I vårt program nämner vi speciellt att det är viktigt att alla, oavsett sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck, ska mötas med respekt och välkomnas i Svenska kyrkan. Präster, diakoner och biskopar av olika kön är en styrka för Svenska kyrkan där ingen ska särbehandlas på grund av kön eller andra diskrimineringsgrunder.
