Författare: Anders Brunnstedt (Sida 5 av 7)

POSKs värderingar och prioriteringar
Vi i POSK vill att SKUT ska få fortsätta vara en närvarande, öppen och förnyande kyrka för svenskar utomlands. Vi betonar följande:

• Pastoral omsorg och gudstjänst – Kyrkan ska vara en plats för andlig fördjupning, bön och gudstjänst, där människor får känna sig sedda.
• Öppenhet och mångfald – Kyrkan i utlandet ska vara tillgänglig för alla, oavsett tro eller livssituation.
• Ekonomisk hållbarhet – Vi vill att resurserna används klokt, med långsiktig planering som tryggar kyrkans närvaro också i framtiden.
• Demokratiskt inflytande – Utlandsförsamlingarna ska ha ett reellt inflytande i Svenska kyrkans beslut, och känna sig delaktiga i helheten.

Framtiden för SKUT – vår vision
I framtiden ser vi en SKUT som fortsätter utvecklas i takt med samhället.
Kyrkan i utlandet ska kunna anpassa sin verksamhet efter olika lokala behov – ibland i form av traditionella församlingar, ibland som mobila eller digitala lösningar. Vi vill satsa på digital närvaro, samverkan med andra kyrkor och organisationer, och en kyrka som också når ut till nästa generation svenskar i utlandet. Svenska kyrkan i utlandet är en del av Svenska kyrkans själ. Vi i POSK värnar den, utvecklar den och tror på dess framtid. Vi vill ha en kyrka som lyssnar, lär och lever – också långt hemifrån.

Musik som förenar och berör
Kyrkomusiken har en unik förmåga att bygga gemenskap. Genom musiken kan vi som kyrka möta människor på ett unikt sätt. Sången och musiken når oss bortom orden och berör på djupet, vare sig det handlar om glädje eller sorg. Många människor som sällan går i kyrkan möter ändå kyrkomusiken vid livets högtider och svåra stunder. Till exempel kan en psalm vid en begravning kan förmedla tröst och hopp när allt annat känns fattigt. Musiken har också en kulturell betydelse, den knyter an till vårt kollektiva minne och binder samman generationer. I Svenska kyrkan samspelar ett professionellt musikliv med församlingssång där alla kan delta och uttrycka sin tro. Körsången är kanske det tydligaste exemplet: att sjunga i kyrkokör eller gospelkör engagerar alla åldrar och människor från olika bakgrunder. Det är ingen slump att körsången har stor betydelse i Svenska kyrkan som folkrörelse, som manifestation av tro och som uttryck för ideellt engagemang. Tusentals ideella sjunger i kyrkans körer varje vecka – barn, unga, vuxna och äldre – och finner gemenskap och mening i musiken. Här blir kyrkan verkligen “allas kyrka” i praktiken. Musikverksamheten bjuder in till församlingslivet och låter människor delta aktivt med sin röst och sitt instrument.

Ta musiken på allvar – stöd kyrkomusiken!
Kyrkomusiken är en teologisk, liturgisk och kulturell skatt som vi inte får försumma. Den bär vår tro, den skapar gemenskap och den berör människor långt utanför kyrkbänkarna. Om musiken inte prioriteras riskerar kyrkan att tystna och det är en risk vi inte får acceptera. Kyrkan behöver förtroendevalda i församlingarna, stiften och på nationell nivå som tar musiken på allvar. POSK vill se en kyrka som värnar kvaliteten i musiken, som gör den tillgänglig för alla och som både respekterar traditionen och vågar förnyelse. Vi uppmanar dig som är väljare i kyrkovalet, tänk på musiken som format dina högtider och stunder av tröst. Tänk på barnen som får upptäcka musiken i kyrkans öppna verksamheter, på kören som blivit ett andra hem för så många, på orgelns mäktiga klang som fyller kyrkorummet med hopp. Din röst kan hjälpa att se till att musiken fortsätter att flöda i Svenska kyrkan. Välj företrädare som förstår musikens värde och som är beredda att satsa på kyrkomusiken och kyrkomusikerna. På så vis säkrar vi att kyrkans hjärtslag – musiken – blir kraftfulla även i framtiden. Kyrkan som helhet vinner på att vi tar musiken på allvar, för utan musiken tystnar kyrkan.

Olikheten är en rikedom, inte ett problem

POSK utgår från att en folkkyrka som omfattar stora delar av befolkningen aldrig kan vara helt homogen. Inom kyrkans gemensamma tro och bekännelse finns avsevärt utrymme för olika tolkningar och uttryck. Olikheterna ska tas till vara och inte förträngas.

Bredd i gudstjänst- och uttrycksformer

I praktiken betyder detta att POSK vill se ett gudstjänstliv med många språk, musikstilar och traditioner. De olika kyrkliga inriktningar som ryms i Svenska kyrkan betraktas som en gåva som berikar det gemensamma livet.

Respektfullt samtals- och arbetsklimat

En viktig utgångspunkt för POSK är att en generös attityd ska prägla mötet mellan grupper med skilda uppfattningar. POSK lyfter särskilt fram att alla, oavsett sexuell läggning eller könsidentitet, ska välkomnas och bemötas med respekt och att inga former av särbehandling hör hemma i kyrkans liv.

Gemensamt ansvar för kyrkans uppdrag

Mångfalden följs av ett gemensamt ansvar: hela församlingen – inte bara präster och anställda – delar ansvaret för att förkunna evangeliet och tjäna sin omvärld. POSK ser därför mångfalden som en motor för nytänkande, mission och diakoni.

Frihet från partipolitik

POSK kopplar sin mångfaldssyn till en i framtiden fri kyrka: kyrkan ska styras av engagerade medlemmar, inte av sekulära partier. Ett enklare och billigare valsystem och mer ansvar till lokala församlingar skapar utrymme för fler röster och perspektiv.

---

För POSK är ”Mångfald – en möjlighet” ett uttryck för tron att Svenska kyrkans styrka ligger i dess bredd. En öppen hållning till olika teologiska traditioner, liturgiska stilar och människors livserfarenheter kombineras med tydliga grundvärden: respekt, inkludering och fokus på kyrkans kärnuppdrag snarare än partipolitik. Mångfalden ska alltså inte bara tolereras – den ska aktivt tas i bruk som drivkraft för en levande, missionerande och välkomnande kyrka.

POSK menar att det idag råder en viss oklarhet eller rent av förvirring kring gränsdragningen mellan vad som är stiftens respektive den nationella nivåns uppgifter. Vem bär till exempel ansvaret för olika pastorala projekt eller utvecklingsinitiativ? POSK menar att sådana roller behöver definieras tydligare, så att överlappningar och otydlighet undviks.

POSK understryker att den lokala nivån, församlingarna, är basen i Svenska kyrkan. Genom att de territoriella församlingarna har ansvar för alla kyrkotillhöriga inom sitt område garanteras kyrkans närvaro i hela landet. Stift och nationell nivå finns till för att stötta denna lokala grund. Den nationella nivån och stiften ska enligt POSK fungera som möjliggörare. De ska ge församlingarna riktlinjer, incitament och rådgivning där det behövs, utan att ta över det lokala uppdraget. Stiften utgör här ett mellanled som både förstår de lokala behoven och kan kanaliseras uppåt mot kyrkans gemensamma arbete.

Den lokala nivån har redan genomgått en omfattande förändring genom 2014 års strukturreform medan motsvarande översyn av stiftens och kyrkans nationella uppdrag uteblivit. För POSK står det klart att Svenska kyrkans organisation behöver reformeras och förtydligas, framför allt vad gäller fördelningen av ansvar mellan stiftsnivån och den nationella nivån i enlighet med de frågor som väckts av POSK och som kan sammanfattas i följande punkter:

• Översyn av stiftens och den nationella nivåns organisation, uppdrag och finansiering. Både var för sig och i relation till varandra.
• Översynen ska omfatta stiftens teologiska grund och identitet i förhållande till församlingarna och nationell nivå.
• Översynen ska klargöra vem som ska göra vad inom kyrkan, så att resurser och ansvar hamnar på rätt nivå.
• Översynen bör också innefatta hur den demokratiska och episkopala strukturen bättre kan balanseras . Det faktum att biskoparna idag inte har rösträtt i kyrkomötet rubbar maktbalansen mellan kyrkans andliga ledarskap och beslutsfattandet i kyrkomötet.

”I want to just thank everybody, and in particular, God. I want to just say, we love you, God, and we love our great military. Protect them. God bless the Middle East, God bless Israel and God bless America. Thank you very much.”

Transcript of trump’s speech (APNEWS.COM)

Så avslutade president Donald J. Trump sitt tal om attacken den 22 juni 2025 mot Iran. Jag finner retoriken i talet som ytterligt provocerande.

Bellah ger mig några nycklar för att förstå. I sin essä introducerar Bellah begreppet civilreligion. Den beskrivs av honom som en en sorts samhällelig religion skild från judendom, kristendom och islam men djupt förankrad i nationens liv. Bellah menar att civilreligion är en institutionaliserad samling av trosföreställningar, symboler och ritualer som ger en religiös dimension åt det offentliga och politiska livet. Den bekräftar att den högsta politiska makten som legitimeras under en högre, helig auktoritet.

Bellah menar att civilreligionens funktioner är följande:

• Skapar nationell enhet och samhörighet genom gemensamma symboler och ritualer.
• Legitimerar statsmakten under högre lag genom att den politiska makten fär en moraliskt-religiös legitimitet.
• Har en profetisk roll för moralisk vägledning och kritik som formulerar nationens högre ideal och kan mana till självrannsakan och reformer.

Bellah varnar för att civileligionen kan förvrängas eller missbrukas och han diskuterar flera potentiella faror:

• Banalisering och ytlighet: civilreligionen kan urvattnas till plattityder. Referenser till ”Gud” i politiska tal är då ofta medvetet vaga och icke-sekteristiska, vilket man kan tolka som att religionen har blivit en innehållslös formalitet.
• Nationell självgodhet: civilreligionen blir bara “religionen om ‘det amerikanska levnadssättet’” eller “amerikansk shinto” med anspelning på statsdyrkan.
• ”Heligförklaring” av politik: civilreligionens språk utnyttjas för att rättfärdiga tvivelaktiga politiska handlingar som om de vore heliga uppdrag.
• Splittring: civilreligionen kan i det moderna mångreligiösa samhället symbolen ”Gud” förlora sin förenande kraft. Det kan skapa en polarisering mellan grupper av sekulära medborgare och andra mer fundamentatlistiska grupper av medborgare.

I essän analyserar Bellah tal av John F. Kennedy och Lyndon B. Johnson. Jag undrar vad han skulle ha sagt om Donald J. Trumps. De potentiella faror som Bellah nämner känns nu som faktiska tillstånd i USA.